Ett odelat hjärta

Att leva helhjärtat är ett aktivt val som förutsätter att jag vill något med mitt liv. Det betyder det att jag älskar mig själv även om det inte alltid känns så. Jag vill min egen utveckling, livet är tillräckligt viktigt för att tas på allvar, jag låter inte livet bara hända med mig. Det är att vara jag i sitt eget liv istället för mig.

När jag kommit en bit på väg ville jag acceptera hela min personlighet. Jag läste böcker som jag drogs till och blev mer och mer övertygad att min svaghet och sårbarhet är en del av min mänsklighet. Nu när jag kommit en bit till ser jag att visad sårbarhet är styrka, det är allt annat än svaghet att visa sig som man är.

Jag har mött mig själv, jag har sett det som gjort ont och det som gått sönder under mitt liv. Det har varit en lång process och efter att ha gått igenom den känner jag mig grundad och trygg i mig själv. Jag precis som alla andra människor är sårad på olika sätt, bär på sorg, saknad, smärta och många andra upplevelser. Ingen har ett perfekt liv, ingen har den optimala uppväxten eller fullkomliga föräldrar. Alla föräldrar också är sårade människor.

Genom att sluta göra det jag inte mår bra av skapar jag plats för något nytt. Jag odlar nya vanor istället gamla, inlärda beteenden och mönster. Det handlar egentligen om att sluta kompromissa med mig själv. Att tillåta mig att vila, att lära mig att säga nej utan att känna mig skyldig.

Vad innebär det att älska sig själv? Jag tror att det börjar med att lyssna till sig själv, att verkligen känna det jag känner, vara uppmärksam på mina djupa känslor och vad de vill säga mig. Genom att ge mig själv tid får jag kontakt med min själ och mina känslor. Allt blir lite tydligare när jag slår ner på tempot.

Vad betyder hel? När jag tittar i ett par ordböcker hittar jag synonymer som; fokuserad, entydig, fullständig, samlad och oreserverad. Motsatsord är t.ex. splittrad, fragmenterad, delad och trasig. Om jag fortsätter och tänker hel plus hjärta vad händer då? Kanske att inte hålla tillbaka det som vill komma fram, det jag egentligen vill göra, vill våga. Att välja kärlek istället för rädsla som drivkraft, att leva helt och fullt.

Jag har kommit fram till att sårbarheten är en förutsättning för att leva helhjärtat. När jag ser mina sprickor ser jag min mänsklighet, när jag döljer mina sprickor försöker jag vara något jag inte är. Jag kan se att sårbarheten är en kontaktyta mot andra människor eftersom alla är sårbara. Sårbarheten skapar beröringspunkter mellan oss och gör en ärlig kommunikation möjlig, vi kan mötas i vår mänsklighet. När vi gör oss till och bara visar styrka blir vi konkurrenter och måste tävla om uppmärksamheten. Den som vågar visa att hon är sårbarhet är stark, mycket starkare än den som bara visar styrka.