Blogg När någon talar brister tystnaden

Jag har skrivit en bok om min livsresa - Som en parkbänk för själen. Boken har kommit till under en sex år lång process. När jag började skriva fanns det mycket längtan inom mig. Jag ville slippa alla krav, duga som jag är, slappna av i kropp och själ. Jag var trött på stress och prestationer, trött på att vara rädd och att hålla mig själv tillbaka.

Bokens tema är längtan, mod och frihet. Det ena leder till det andra i en utveckling som inte har med prestation att göra. Jag utforskade min längtan och fann modet att följa den. Det som länge såg omöjligt ut började hända. Läsaren får följa med på en resa som startade en morgon strax innan millennieskiftet, en smärtsam händelse blir början till något nytt och oförutsägbart.

Texterna reflekterar över vad det är att vara människa. Jag berättar om hur jag gick in i väggen för att sedan hitta modet att ifrågasätta prestationskulturen och upptäcka ett nytt sätt att leva. Men även andra aspekter av livet som vi sällan talar om men som ändå är mångas gemensamma erfarenhet.

Jag har levt med frågor som Vad vill jag, vad längtar jag egentligen efter? Vad är det som gör en människa hel? Ett helt liv har inget med perfektion att göra, det betyder snarare att hela livet får plats. Att jag integrerar alla mina livsupplevelser till någon genuint och verkligt. Det var en befriande upptäckt att jag inte behöver blunda för något, alla erfarenheter är en del av mig och mitt liv.

Boken är en livsberättelse som spänner över hela livet. Jag skriver om resor, uppväxt och arbetsliv, relationer till platser och människor. Inte minst till Varangerhalvön, där jag upplevt så mycket. Jag berättar personligt och ärligt om mina svåraste stunder, om det som berört mig mest och de upplevelser som gett mig den största glädjen.

Jag vill förmedla hopp genom att dela med mig av mina erfarenheter. Min önskan var att skriva en bok som rymmer hela livet, en djupt mänsklig bok som undviker förenklingar. Boken innehåller anteckningar och bilder från de landskap som format mitt liv. Jag ser bilderna som en visuell poesi.

Se boken som en öppen hand, här är jag, du är inte ensam. En helt vanlig och samtidigt unik människa precis som du delar händelser ur livet med dig som läser. Du är människa, jag är människa, vi har mera gemensamt än vad som skiljer oss åt. Vi kan dela vår mänsklighet.

Nu känns det som att jag äntligen har kommit hem, till mig själv. Jag har försonats med det förflutna och accepterat mig själv i befintligt skick. Själen har kommit till ro, jag har hittat min parkbänk. Jag vill uppmuntra läsaren att söka och finna sin egen parkbänk. En plats där man återfår kontakten med sitt innersta. Stannar upp, andas och låter sig beröras. Livet kan förändras.

Jag önskar dig allt gott!